Alla vet numera att andningen spelar roll. Nästan ingen gör något åt det.

Gapet

Något har hänt de senaste åren. Andning har gått från något ingen tänkte på till något elitidrottare pratar om öppet. Tennisspelare, simmare, löpare, fotbollsspelare. Fråga vem som helst på hög nivå vad de gör för att hantera press, så kommer andningen upp inom en minut.

Medvetenheten har alltså kommit. Praktiken har inte.

Fråga tio personer på ditt gym om de tror att andningen påverkar hur de tränar. Nio säger ja. Fråga sedan hur många som gjort något åt det den senaste veckan.

Det beror inte på lättja. Det finns en annan förklaring, och den är värd att förstå.

Vad näsan gör som munnen inte gör

Din näsa är inte bara ett hål i ansiktet. Luften som passerar genom näsan värms upp, fuktas och filtreras på vägen in. Munnen släpper in den rå och obehandlad. Det är en av anledningarna till att kroppen från början är byggd för att andas genom näsan.

Tänk på det som skillnaden mellan att dricka vatten och att dricka vatten med elektrolyter. Båda släcker törsten, men den ena ger kroppen mer att jobba med.

Men det märks framför allt i hur det känns

När du andas genom näsan under träning märker många att det känns mer kontrollerat. Andningen blir lugnare, mer rytmisk, mer medveten. Munandning kan kännas flåsig och stressad, även när du presterar exakt lika bra.

Tydligast syns det i pauserna.

Tänk på en tennisspelare mellan två poäng. Den som flåsar med öppen mun är fortfarande kvar i förra poängen när nästa serve ska slås. Den som stänger munnen och andas genom näsan hinner ner i puls och får tillbaka fokus.

Samma tjugo sekunder finns mellan seten i gymmet, mellan intervallerna på banan, och i minuterna innan du somnar.

Varför det är svårare än det låter

Andningsträning är inte komplicerad. Andas in på fyra, ut på sex. Håll munnen stängd genom uppvärmningen. Ta tjugo sekunder mellan seten och gå ner i varv innan nästa.

Ingen av de sakerna är svår att förstå. Alla är svåra att komma ihåg.

Andningen är den enda kroppsfunktion du både kan strunta i och styra. Du kan inte bestämma att matsmältningen ska gå långsammare, och du kan inte välja pulsen direkt. Men andningen kan du styra i vilken sekund som helst, utan utrustning och utan att någon märker det.

Samtidigt kan du gå ett helt liv utan att en enda gång tänka på den.

Det är den dubbelheten som gör den svår att träna. En färdighet du kan använda när som helst blir en färdighet du aldrig kommer ihåg att använda.

Lägg till att det känns tyngre i början. Näsan har mindre tvärsnitt än munnen och ger ett fysiskt motstånd. Första gången du håller näsandningen genom ett helt pass kommer du springa långsammare. Det är inget tecken på att du gör fel. Det är gränsen, och den flyttar sig med träning. Men den flyttar sig långsamt, och där tappar de flesta tålamodet efter tre pass.

Det är den delen som förändrar något över tid. Inte för att remsan tränar dig, utan för att du inte längre kan glömma bort att du kunde.

Sammanfattningen

Andning är en färdighet, och färdigheter tränas. Men den här färdigheten är osynlig, och osynliga saker glöms bort.

Näsandning hjälper dig att andas mer kontrollerat och hålla dig lugn under press. Munandning är nödvändig vid maximal ansträngning, och det är inget fel med det. Det smartaste du kan göra är att träna din förmåga att hålla näsandningen längre.

Det som gör skillnad är inte att veta mer. Det är att ha något som får dig att märka.